Hur står det till med stadsdelsnämnden?

Av Robin Sommarström

Verksamheten i vår stadsdelsnämnd är kanske inte det viktigaste samtalsämnet på skolgården. Men faktum är att det som händer uppe på medborgarkontoret i Högdalen är en angelägenhet för samtliga på skolan. Hur kan det komma sig? Svaret är enkelt; Vantörs stadsdelsförvaltning är den enhet av Stockholms stad som har ansvar för många stora och viktiga frågor inom nämndens gränser, bland annat hur mycket pengar som ska gå till skolorna runt om i området. Som ett annat exempel kan vi ta den tänkta nedläggningen av Bandängens lekpark (som i och för sig aldrig blev av). Denna heta sakfråga med många engagerade behandlades och beslutades det om just på stadsdelsförvaltningen.

Vantörs stadsdelsnämnd, vilket är det fullständiga namnet på hela området, omfattas av de fem stadsdelarna Högdalen, Bandhagen, Rågsved, Hagsätra och Örby. Denna indelning av vår kommun är ett relativt nytt system, stadsdelsnämnderna har endast funnits sedan 1996. Fortfarande skulle man kunna säga att dessa områden ligger på experimentstadiet, eftersom många gränser ändrats under de fyra gångna åren. Vissa nämnder, t.ex. Söderled (Tallkrogen-Sköndalområdet) har helt försvunnit och området ingår nu inom det stora Enskede-Årstas gränser. Vantör har hittills alltid sett likadant ut på kartan, och medan de nya ihopslagna nämnderna får uppåt femtiotusen invånare, har det relativt lilla Vantör endast omkring 34.000.

Att Stockholm överhuvudtaget har stadsdelsnämnder kan förklaras med att närdemokratin anses förbättras när förvaltningarna ligger där folk bor, istället för att all kommunal verksamhet skulle styras centralt från stadshuset. Att man helt enkelt kommer närmare medborgarna ska också göra de beslut som fattas effektivare och mer anpassningsbara till eventuella förändringar inom området. Effektivare skulle enligt kommunpolitikerna också användningen av kommunens skattepengar bli. De anställda inom stadsdelförvaltningen kan bättre se vad pengarna ska användas till, de flesta stadsdelspolitiker bor ju själva inom den egna nämndens gränser.

Ständig törst efter mer pengar

Att låta Stockholm vara indelat i delvis självständiga "minikommuner" låter ju som en lysande idé. Folket ute i betongförorterna öppnar ögonen för vad som händer i den lokala politiken. Den som är riktigt engagerad kan själv vara politiker i förvaltningen, med ett inflytande på det egna området som är hundra gånger bättre än vad högsta hönsen i kommunfullmäktige någonsin kommer att ha. Men situationen är långt ifrån en dans på rosor, i alla fall i Vantör. Den utkomna verksamhetsplanen för budgeten år 2000 (något häfte om år 2001 har ännu inte tryckts) visar ett underskott (att det helt enkelt saknas pengar), trots att man under en längre tid kämpat för att komma ur den ständiga bristen på kapital. Visst, det kanske inte låter så allvarligt att just Vantörs ekonomi är lite krasslig, bristen på pengar inom offentliga inrättningar är ju ett av de vanligaste inslagen i media idag. Men saken är den att Stockholms stad har, efter några krisår, kommit på fötter igen och de flesta av kommunens stadsdelsnämnder har hängt på den positiva utvecklingen. Vantör är som sagt ett undantag. Här har lokalpolitikerna länge tjatat på stadshuset om mer pengar (Vantör tar ju inte upp den kommunala skatten direkt, utan det är kommunfullmäktige som beslutar vad skatteintäckterna ska ta vägen). Att ständigt vara i ett ekonomiskt underläge har till och med lett till att förvaltningens ordförande, Cecilia Brinck (m), för ett tag sedan avgick. Ny ordförande har utsätts, en annan moderat vid namn Kristina Alvendal.

En tankeställare som man kan ta en funderare på är varför Vantör inte lyckas komma på samma sida om strecket som kommunen i helhet. Det svar som först dyker upp är ju självklart att Vantör har en hel del mindre attraktiva områden med olika typer av sociala problem, som därmed tynger ner det området. Inget ont om våra kära stadsdelar, men att statusklyftorna kan variera stort från bebyggelse till bebyggelse, är ett faktum som vi måste acceptera. Men vem ska man skylla på? Är det kanske det kontor som dragit kommunens interna gränser som klantat sig med nämndindelningen. Vantör består ju faktiskt av fyra stadsdelar präglade av lägenhetsbebyggelse, vilket självklart inte alltid behöver vara något negativt. Grå och lite tråkiga hyreshus från femtiotalets förortsexpansion och även lite från den massiva bebyggelsen i samband med sjuttiotalets miljonprogram kopplas dock ofta ihop med samhällets mörka sidor. Om man tänker efter är det faktiskt bara Örby som huvudsakligen består av villabebyggelse, vilket utan att verka fördomsfull höjer det genomsnittliga intrycket av Vantör både ur social och ekonomisk synvinkel.

En annan sak som bidrar till att Vantör befinner sig i en tung period är den höga andelen av äldre invånare. Självklart har ju de flesta av dessa bidragit med något gott till vårt välfärdssamhälle, men man måste inse att gamla kostar en hel del. Många kommunala angelägenheter (även om vården i huvudsaklighet styrs av landstinget) blandas in när det gäller behandling av de som har inträtt ålderns höst. Visserligen kan det tyckas att även en hög andel av barnfamiljer medför stora utgifter. Fler platser på skolor och daghem behöver ordnas, men man får inte glömma att barnens föräldrar i regel är skattebetalare, och skatten täcker de kostnader barn orsakar samt till.

Effekt på skolornas budget.

Bandhagens skola, Bäckahagens skola, Ormkärrsskolan, Rågsvedsskolan, Snösätraskolan, Hagsätraskolan och Örbyskolan utgör kort och gott de kommunala grundskolarna i Vantör. Det är relativt tät med dessa inrättningar i förhållande till invånarantalet. Avståndet till närmaste fritidsgård är dessutom inte särskilt långt inom stadsdelsnämnden. Just ungdomsområdet är speciellt intressant och visst är det nog detta som har mest engagerande effekt på invånarna. Tänk bara på vilket liv det blir så fort daghem planeras att lägga ner!

Förvaltningen har lagt upp några mål angående skolverksamheten man strävar efter att nå. I informationsbroschyrerna nämns en reducering av andelen elever med icke godkända betyg som viktigaste punkten angående själva studierna i skolan. Resten av milstolparna behandlar mest det sociala området, som att aktivt förebygga mobbing och undersöka barnens intryck av livet på fritids och förskolor. Att ge elever med särskilda behov extra stöd ses av nämnden som en självklarhet.

Allt detta ger intrycket av att Vantörs politiker brinner för att förbättra skolsituationen. Men nu var det ju så att pengar inte växer på träd. För en tid sedan slog stadsdelsnämnden återigen fast ett inköpsstop för skolan och även andra verksamhetsområden. Detta innebär att ingenting får köpas in och kravet omfattar även beställningar av nödvändiga studiehjälpmedel, däribland läroböcker. Inköpsstoppet sträcker sig till nästa år och lär med all sannolikhet återkomma om man inte antingen lyckas göra av med underskottet eller tigga pengar hos kommunfullmäktige.

Mycket pengar i omlopp

Gällande Vantör får för- och grundskolan ungefär en tredjedel av den totala budgeten. Skolornas utgifter är likställda med det som går det den kommunala vården och omsorgen, om än några miljoner mer. Det är inga små summor vi talar om. Ett litet område som att bevaka och främja den fysiska verksamheten kostar bara den över sju miljoner kronor. Störst är dock självklart de två områdena innehållande skolan respektive utbildningen, som var för sig ligger i 250-300 miljonerklassen. Värt att notera kan vara att hela 32 miljoner går till att bara administrera och organisera medborgarkontoren med dess politiker och tjänstemän. Detta kan ju verka vara  en struntsumma när man ser att Vantörs totala utgifter ligger på 839, 8 miljoner kronor, men relativt sagt är det faktiskt närmare fyra procent som läggs ut på en byråkrati som möjligen skulle kunna minskas (trots att man redan genomdrivit besparande åtgärder som att flytta till mindre medborgarkontor, etc.). Faktum är att det går nästan dubbelt så mycket till att ha ett fungerande förvaltningskontor i jämförelse med att vårda nämndens missbrukare.

När kommunfullmäktige delar ut skattepengarna till stadsdelsförvaltningarna runt om i kommunen, finns det först och främst två olika kriterier som summorna baseras på. För det första har kommunfullmäktige fastställt så kallade schabloner som säger hur mycket pengar som ska gå till skolan, upprustning av parker, o.s.v. Eftersom detta system till inte kan bli hundraprocentigt rättvist, har man även infört en företeelse med fördelningsnycklar. Nycklarna innebär att fullmäktige helt enkelt delar ut extra stöd till t.ex. områden med många gamla människor. Hur mycket nämnderna ska få utöver det som schablonerna anger går inte att fastställa med några konkreta gränser. Istället beror detta helt och hållet på förhållandet kring den verksamhet som är i behov av lite mer klirr i kassan för att kunna genomdrivas. Eftersom Vantör uppfyller flera av de stolpar som behövs för extra pengatillskott, mottar förvaltningen mer pengar än vad som ges ut via schablonerna. Detta verkar dock inte fylla efterfrågan av ökade resurser, Vantör har som sagt sökt ytterliggare en summa pengar hos stadshuset för att få bukt med de ekonomiska problemen.

Mot en ljusare framtid?

På ovanstående rader har det hittills bara beskrivits fakta. Den nuvarande situationen ger ett direkt intryck att att vara instabil. Men frågan är då vad man ska och kan göra åt detta. Finns det någon lösning? Under min praoperiod talde jag med en socialsekreterare i Skarpnäcks stadsdelsnämnd, och trots att vi skulle prata om ungdomsbrottslighet kom vi osökt in på stadsdelsnämndernas arbete och om hur bra de lyckats. Denna person hade nämligen tidigare arbetat på Vantörs socialkontor, och hade mest negativa erfarenheter att berätta. Vantör satsar för lite på förebyggande arbete, vilket kan vara en av orsakerna till att vi måste punga ut med så mycket pengar.

Kanske skulle man kunna förhindra många sociala problem genom att försöka lösa dem redan innan de växer sig stora och skatteslukande. Naturligtvis är det svårt att göra något åt de gamlas situation, åldringar med behov av regelbunden vård kommer alltid att finnas Eftersom människans välfärdssträvan hela tiden gör framsteg på människans livslängd, kommer ju inte precis antalet människor med behov av äldreomsorg att minska. Men andra områden, t.ex. den omtalade segregationen i skolan, skulle kanske kunna bromsas ned något genom att man redan på förskolenivå blandade etniska grupper så att inga större gäng, baserade på ursprungsland eller kulturgrupp automatiskt, bildas under skoltiden.